Så har det då redan gått en vecka sedan jag började på spaljisten i Ruda.

När tiden går fort är det ju ett tecken på trivsel.

Eller hur?

Ja,även om man kanske inte ska uttala sig efter endast en vecka så känns detta riktigt bra.

Är ruskigt glad över att ha ett jobb igen.

Och bemötandet ffrån mina nya arbetskamrater gör mig nästan rörd.

Det verkar vara mycket humor värme och omtänksamhet däruppe.

Någon jag inte pratat ett ord med i Måndags bad mej köra försiktigt hem,alla verkar hjälpsamma och glada över att jag är där.

Det finns även ett STORT hockey intresse och det är riktigt kul.

Ylva som ska lära upp mej är Hv71 fan ut i fingertopparna.

Hennes man tydligen ännu mer eftersom han krossat en mobiltelefon efter Frölundas 5-2 mål i Tisdags.(Kom inte och säg att jag är hetsig).

Han hade dessutom sagt till sin dotter att:

"Den ska fan tåla det".

Chefen håller på Brynäs och sa idag att hade jag skrivit i mitt CV att jag håller på Frölunda hade han aldrig gett mej jobbet. Ha ha ha.

Jag älskar industrijargongen!:D

Magnus som tyvärr bara jobbar 3 veckor till innan han byter till huvudfabriken i Åseda är nog den lugnaste människa man kan jobba ihop med.

iskall är ordet,om taket rasar in så står han nog där lika lugn innan han går fram och börjar röja undan.

Som sagt en vecka är kort tid,men första intrycket brukar vara bestående.

Hoppas det blir så.

Och det är ju givetvis även upp till mej att det blir så.

Har konstaterat att Frölunda som i stora delar gjort en usel säsong faktiskt ryckt upp sig och riskerar inte längre att åka ur.(Känns fruktansvärt skönt som STOR supporter).

Sen vill man ju givetvis att vi går till slutspel med det namnkunniga laget!

Ja,jag skriver vi,för jag betalar medlemsavgift till Frölunda varje år och då är även eder greve en del i organisationen.:) Och det är jag jävligt stolt över!:D

På väg hem från Ruda passerar jag Kährs,när jag blinkar vänster står det en bil i korsningen som ser bekant ut.

Vinkar impulsivt och audi föraren vinkar tillbaka.

Hann tänka det där var inte min mångåriga vän Henke utan en 20-åring med mössan neddragen.

Har förmodligen lånat pappas bil.

Hm.

Vi möttes även i en annan korsning och då såg jag att det var Henke som troligtvis haft möte med sina nattarbetare.

När han blinkade in på sin gata hängde jag på och vi pratade på i god ordning vid hans uppfart.

Det är just det med gamla fina vänner,man pratar om allt även på kort tid.

När ämnet öl varit på tal ett tag undrade han:

-Har du smakat norrlands ljus? 

Nej,sa jag.

-Då ska du göra det sa han och gick mot garaget och kom tillbaka med två flaskor.

-Ta en till din tjatiga käring också sa han. He he he.

Hennes öl står och väntar i kylen.

Min är för längesedan urdrucken.

Ha det bra kära läsare.

MVH.

GREVEN